Ånedinlinjen läggs ner

https://www.facebook.com/groups/Rockingthebirgerjarl/

Ånedinlinjen säger upp alla anställda

• ORSAK: Etnisk diskriminering när 19 stewards av pakistansk härkomst sparkades efter 7-23 års anställning.

NYHETER ÄR:
• VAD HÄNDER NU: Dagliga protestaktioner har inletts av

SAC med stöd av Stödkommittén för rättvisa på Birger Jarl mot Rederi Allandia/Ånedinlinjen – med demonstrationer och
flygbladsutdelning när Ålandsbåten Birger Jarl angör kaj  vid Skeppsbron i Gamla stan för att släppa av passagerare
och ta emot nya. I morgon fredag inleds protestaktionerna  vid Ånedinlinjens kontor kl 15.

• UPPMANING TILL RESEBOJKOTT: Stödkommittén uppmanar alla resenärer till en bojkott av Birger Jarl.
• ANMÄLAN OM ETNISK DISKRIMINERING: Stödkommittén har inlämnat en anmälan om etnisk diskriminering i den ändring
som gjorts av sjöfartsstödet på initiativ av EU. ”Icke avsedd konsekvens” säger tjänstemän på EU-kommissionen.


• BAKGRUND: 19 pakistanska stewards som jobbat mellan 7 och 23 år på Ålandsbåten Birger Jarl –längre än
några andra – sparkades i våras. Det skäl som har angetts är en plötslig ändring i  sjöfartsstödet med en diskriminering mot utomeuropeisk arbetskraft. Detta har utan eftertanke införts av regeringen på initiativ från EU trots att det strider både
mot Europakonventionen och Regeringsformen. Samtidigt är inte detta ett giltigt skäl för avsked och förnedrande
behandling av rederiet, som inte ens betalat uppsägningslön.

Talat Butt received Master's Degree in Media Production from Coventry University, UK for his documentary "Rocking the Birger Jarl"

Talat Butt is a trade union  activist, campaigner, photographer and documentary film maker.

Tariq Naseem har, efter att ha arbetat 16 år i Sverige, till slut fått uppehållstillstånd. Men det skedde på bekostnad av hans anställning. Foto: José Figueroa

Tariq Naseem är en stolt sjöman. Han kom till Sverige från Pakistan för att i 16 år arbeta ombord på skeppet Birger Jarl, som numera ägs av Ånedin­linjen. Ett arbete som Naseem beskriver som hårt under svåra arbetsförhållanden. I flera omgångar har han, tillsammans med 19 andra landsmän och arbetskamrater, tagit strid mot företaget om sina jobb, för högre löner och bättre anställningsvillkor, mot diskriminering och för att få stanna i Sverige. Efter planer på en hungerstrejk och stöd från Transportarbetarsyndikatet av SAC och det syndikalistiska Registret har de pakistanska sjömännen slutligen fått uppehållstillstånd i Sverige. Men priset de fick betala var deras anställningar. Arbetaren träffade Tariq Naseem som är lättad över att ha uppehållstillstånd och optimistisk inför framtiden – om tre år kan han få pass och körkort, säger han och ler. Men mest av allt saknar han sin familj.

Vägen till uppehållstillståndet var lång, hur började den?
– Jag kom till Sverige från Pakistan 1993 och mönstrade på Birger Jarl, men då hette fartyget Baltic Star och var registrerat i Panama. Vi arbetade åt en Mr Pervez, som var den som tog oss ombord på båten. Han var vän med min kusin och kände oss alla, men gav oss bara en minimal lön på 6500 kronor i månaden. Det var mycket pengar i Pakistan, men det visade sig att vi bara var billig arbetskraft för honom. Vi hade ingen semester och bodde och sov på båten. Vi arbetade sju dagar i veckan ett år i taget och åkte sedan tillbaka till Pakistan. Efter en kort tid var det dags att börja jobba igen.
– 1998 fick vi reda på att de andra som arbetade på båten, som var från Finland och Polen, fick 14 500 kronor i lön och jobbade endast varannan vecka. Med hjälp av fackförbundet Seko lyckades vi få igenom samma lön som de andra på båten. 2002 fick företaget ny ägare.
– Ja, då gick det gamla företaget i konkurs och köptes av ett nytt rederi. De bytte plötsligt flagg från Panama till Sverige och beslutade sig för att vi inte längre skulle få arbeta kvar. Vi protesterade och fick ett arbetstillstånd, som var tvunget att förnyas varje år. Men chefen gav oss inte de papper som krävdes för att ansöka om permanent uppehållstillstånd. Om vi hade haft det hade vi kunnat jobba en vecka i taget och sedan vara lediga en vecka. Nu hade vi börjat jobba tre månader ombord och sedan var vi lediga tre månader. En anledning till att företaget inte ville att vi skulle få permanent uppehållstillstånd var för att de trodde att vi då skulle lämna båten och ta ett annat jobb.
– På den tiden var det väldigt annorlunda. Tro mig, ingen ville jobba på skeppet förr. Folk tyckte att det var för hårt arbete. Det är en väldigt gammal båt och arbetsförhållandena är svåra. Företaget kunde inte hitta någon som ville jobba på båten. Nu när det är så svårt att få jobb är det plötsligt ett attraktivt arbete och det är många estländare och polacker som söker jobben. Nu är det andra som har tagit vårt jobb på båten, men så är det bara. De är säkert också arbetslösa. Företaget vill ju bara ha billig arbetskraft.
– Under min semester 2007 fick jag höra att alla var sparkade och att Seko och företaget vägrade hjälpa oss. Endast EU-medborgare fick vara anställda med de nya EU-reglerna, sade de till oss och vi fick alla sparken.

De pakistanska sjömän som för ett drygt år sedan avskedades från Ålandsbåten Birger Jarl får permanenta uppehållstillstånd i Sverige.
Nya EU-regler gjorde att arbetsgivaren förlorade skattesubventioner för sjömännen varpå de avskedades för att ersättas av EU-medborgare. Många av sjömännen hade då arbetat på fartyget, som trafikerar mellan Stockholm och Mariehamn, i upp till 25 år. När de inte längre hade jobb riskerade de att avvisas från Sverige.